lördag 28 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det hänt mycket här igen.

Snickare Christer och snickare Patrik har varit här och några ur vår styrelse också. Idag har vi lagt flytspackel på golvet i pensionatet, så det ska vara klart till golvläggaren kommer.

Det går till så att man lägger en massa grejer som finns i säckar i en jättestor hink. Sen håller man på vatten och rör som. Sen slänger man ut alltihop på golvet! SWOSCH säger det. Sen blir det jämnt och fint till mattan ska läggas på.

På bilden ser ni snickare Christer från ett tidigare tillfälle, då han konfererade med den som var bloggkatt då. Det är så det går till när vi samarbetar.

Sen har vi och nåt väldigt tråkigt att berätta. Vår kompis Mårrgan har varit sjuk en tid och igår fick han somna in, för det fanns ingen bot för honom. 

Mårrgan kommer också från vårt katthem, han hette då Sherlock. Han har bott tillsammans med sina kompisar Alice och Bosse, som båda också kommer från katthemmet. På bilden är han fortfarande unge.

Matte upptäckte att det var något som inte stämde och gick till vettisen med honom. Prover togs, men Mårrgan blev bara sämre.

Det är väldigt svårt för en matte eller husse som älskar sin katt, att inse att det inte finns mer att göra och att katten bara kommer att lida om den inte får somna in. Som ansvarsfull och kärleksfull djurägare måste man vara beredd att inse detta och ta beslutet att katten måste få somna in, hur ont det än gör. Mårrgan hade en sån matte.

Vi tänker på henne, Alice och Bosse idag. När den akuta sorgen har lagt sig, vilket den faktiskt gör så småningom, kommer ni bara att minnas de fina och roliga stunderna med Mårrgan. Det är de minnena han vill att ni tar fasta på, och de var många.

Mårrgan, du har säkert redan blivit väl omtasstagen av storasyster Wilma där uppe. Du var och är en mycket älskad katt.



fredag 27 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi bara hunnit leka lite, våra nya grannar och vi. De är väldigt trevliga, men som ni vet håller jag och snickare Christer på att bygga ett kattpensionat också.

Jag märker ju att  han är en klipsk kille, inte bara duktig snickare. Han var och skulle handla flytspackel idag. Då fick han VÄLDIGT bra rabatt. Då SMS:ade han till blogghjälpen och frågade om Rubina hade varit där före honom och förhandlat!

Han förstod alltså direkt varför han fick så bra rabatter! Kul! Nu hade jag ju inte varit där i egen person, utan bara skickat telepatiska budskap till affären, men budskapet gick ju fram.

Sen har jag beställt golv också. Det kommer läggas in i mitten på nästa vecka. Jag kommer så klart ha jättekoll på att det blir rätt!


torsdag 26 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har det hänt saker här.

Först var vi väldigt oroliga över vad som var på gång, men nu tror vi att vi gillar förändringen.

 Ni som har varit och hälsat på oss är på katthemmet vet ju att snickare Christer byggde våra burar så att man kan dra ut väggen mellan burarna så att de blir dubbelt så stora. Det är jättefiffigt.

Idag på förmiddagen drogs väggen in till våra grannar bort! Vi har ju tittat på varandra lite grann genom nätet som sitter upptill på burarna förut, men vi ha ju aldrig nosat ordentligt på varandra.

 Först  blev vi lite rädda när väggen var borta. Jag gick och la mig i hörnet längst bort från den andra buren, men efter en stund kom grannkatten Fia in och tittade hur vi bodde. Hon nosade lite på Rakel, sen gick hon och satte sig på vår toa! Det tyckte jag först var lite fräckt, men efter en stund tyckte jag hon verkade ganska trevlig.

Vi ska nog bli kompisar alla fyra tror jag!


onsdag 25 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag jobbar jag med att ta in offerter på golv på pensionatet. Man kan inte bara köpa saker hur som helst, man måste se till att man får mest för pengarna!

Jag tror alla förstår att jag är en tuff förhandlare. Utgångspunkten har varit att få golvet inlagt gratis, men  det är rent förfärligt så intresserade alla är av att tjäna pengar.

Jam tycker det skulle vara en ära att lägga in en matta gratis i vårt pensionat.

Jag och snickare Christer har precis samma inställning där! Vi får se hur det går.

tisdag 24 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har vi haft diskussionsdag, Rakel och jag.  Bland annat undrar vi varför så många katter är hemlösa.

För inte så där väldigt många år sen, var hundar i samma situation som vi katter är nu i Sverige. Sen började människor ta hand om hundarna och de blev värdefulla. Nu finns det inte så många hemlösa hundar i landet.

Undrar när det ska bli likadant för oss katter? När ska vi bli lika värdefulla i allmänhetens ögon som hundarna?

Varken Rakel eller jag hade nog tvingats bo i ett stall där vi inte var välkomna om människor hade ansett att vi var värdefulla. Och vi har väldigt många kompisar som haft och har det likadant. Vi har i alla fall haft tur som får en chans till ett bra liv. Det vill vi att alla våra kompisar också ska få.

Så har vi diskuterat idag.



måndag 23 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Idag har jag tagit semester. Jag har sagt till blogghjälpen att jag ska ha semesterlön och semesterersättning också. Vet ni vad hon säger då?

Ja, jo visst, vi får titta på det. Sen ser hon jättekonstig ut, precis som om hon skrattar? Det är väl inget att skratta åt? 

Hon har nog inte riktigt förstått vilken tuff förhandlare hon har att göra med. Oj, oj, oj, stackars henne när hon får det klart för sig. Då skrattar hon nog inte längre.

söndag 22 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu är jag faktiskt lite trött. Dagen började i vanlig tid med snälla människor som kom och gav oss mat, tömde vår toalådor och städade åt oss.

Sen kom snickare Christer. Han visste ju som vanligt precis vad han skulle göra sedan jag instruerat honom. Strax efter kom snälla Kjell och Paula.  Det hjälper oss jamarofta med massa olika saker. De satte igång direkt med målning och annat som skulle göras.

Efter en stund till kom snälla Kerstin. Hon är också jamarduktig och en annan av våra stöttepelare här på katthemmet.

Vår hälsoansvariga var också där för att se till att vi alla katter mådde bra och för att ge medicin till den som behövde.

Sen blev det öppet hus, loppis och kaffeservering. Då kom ännu flera snälla tjejer och tog hand om besökare. Där fanns både Britt-Marie, Inger och Katarina. Allt var som vanligt planerat in i minsta detalj av mig, så det gick bra.

Blogghjälpen var inne hos Rakel och mig och hade med sig en kul sak som vippade hit och dit. Jag smällde till den med tassen flera gånger! Man vet ju aldrig vad såna där vippor kan ta sig till.

Nu ska vi sova!


lördag 21 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Oj, oj, vad man får arbeta på det här stället. Här tas verkligen ingen hänsyn till om det är helgdag eller vardag.

Idag är det ju lördag. Lite ledigt, kanske många tänker.  Men då vet ni inte vad som pågår på katthemmet! Här målas, spacklas, muras, snickras och byggs för fullt. Det ska bli ett fint kattpensionat så småningom.

Givetvis är det jag som är ansvarig, tillsammans med snickare Christer. Vi jobbar väldigt bra ihop. Vi förstår varandra, om man så jamar.

I morgon kör vi igång igen. Jag planerar förstås arbetet ikväll så alla vet vad som ska göra i morgon. Sen när arbetet är igång så planerar jag öppet hus och loppis, som är mellan 15-17.

Det är mycket jobb - men det är kul också!

fredag 20 februari 2015

KAtten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Efter det här tragiska avbrottet är det nu min tur igen.

Jag har förstås jobbat hela tiden. Arbetet på katthemmet får ju inte stå still ens när det händer tråkiga saker.

Jag har till exempel tagit tass om öppet hus igår. Det verkar som om alla vill ha kattungar. Oss vuxna är det inte lika stor efterfrågan på. Blogghjälpen säger att vår tid kommer, vi ska bara ta det lugnt.

Sen vill jag berätta att vi alla måste hålla tassarna för vår kompis Mårrgan. Han har bott på katthemmet men flyttade för ca 3 år sedan till sin toppenmatte och brorsan Bosse och kompisen Alice, alla från katthemmet. Vi kan berätta att Mårrgan får all vård som finns att ge, matte tar hand om honom och det finns inte på kartan att lämna tillbaka honom till katthemmet. Han är en familjemedlem och tas om hand som en sån.

Vi hoppas han snart mår bra igen, men till dess håller vi tassar och tummar.   


torsdag 19 februari 2015

Blogghjälpeb avslutar inläggen för Sammie

Idag avslutar vi inläggen om Sammie.

Tyvärr har det inkommit några tråkiga, givetvis anonyma, kommentarer. Vi hedrar Sammie genom att ignorera dessa.

Sammie var för fin för att dras ner till den nivå där dessa inlägg hör hemma.

Vi minns allt ljust och fint som han bidrog med, och det var mycket.

Tack alla som följt och stöttat Sammie genom stödjande kommentarer.

I morgon kommer Rubina tillbaka med sin blogg.

onsdag 18 februari 2015

Blogghjälpen har ordet


Det är med största sorg jag tvingas berätta att Sammie inte klarade kampen.

Han slutade äta igår eftermiddag. Han var gul i huden och slemhinnorna redan när ha kom in på djursjukhuset i förrgår och blev bara ännu gulare. Detta tyder på att de inre organen gett upp.

När veterinären ringde idag förstod vi att det inte fanns mer att göra. Han måste få ro.

Det känns så oändligt sorgligt att han inte fick hjälp i tid, denna fina lilla kille. Han älskade livet och han var värd att få leva det.

Sammie; jag kommer alltid minnas dig och alla hyss du hade för dig på katthemmet. Jag minns förra årsmötet vi hade på katthemmet. Du satt i din bur alldeles nära bordet där jag satt. Du busade och levde om och det var inte helt lätt att koncentrera sig på själva mötet, ska jag säga. Det var aldrig svårt att få material till bloggen så länge du var bloggkatt. Det hände alltid nåt positivt runt dig.

Du har en stor plats i mitt hjärta.

Vi gjorde allt vi kunde, men hjälpen kom för sent.

Jag tänder ett ljus för dig idag, och jag tror att många av dina bloggvänner också kommer göra det.

tisdag 17 februari 2015

Blogghjälpen har ordet

Vi gör ett litet avbrott i det vanliga bloggandet för att berätta om Sammie.

Han är mycket sjuk. Värdena idag var till och med ännu lite sämre än igår. Trots det har vi, i samråd med veterinär, beslutat inleda en tuff behandling för honom.

Det är inte alls säkert att han klarar den, oddsen är dåliga, men vi vill göra allt vi kan för denna fantastiska lilla kille.

Om han klarar sig har han lång konvalescens kvar men den får han tillbringa i ett fantastiskt jourhem som bara väntar på honom.

Som avslutning på dagens inlägg vill jag bara säga att vi kommer avbryta behandlingen omedelbart om Sammie verkar lida av den. 

Jag tackar för alla  kommentarer men gör det unisont denna tunga dag.

Fortsätt skänka styrketankar till Sammie. Han behöver er nu.


måndag 16 februari 2015

Blogghjälpen har ordet

Ofta när jag, blogghjälpen, vill ha ordet, har jag nåt positivt att berätta. Så är det inte den här gången.

Ni som följt bloggen länge kommer ihåg lilla Sammie.

Han var en mycket pigg liten kille som blev dumpad intill en starkt trafikerad väg tillsammans med sin syster. Sammie fick ett hem, men när matte blev allergisk fick han komma tillbaka till katthemmet.

Efter en tid fick han ett nytt hem, denna lilla busiga, fina katt med sin svarta, blanka päls.

I förrgår ringde matte och sa att han kissade inne. Om han inte slutade med det kunde de ju inte ha honom kvar. Imorse kom han tillbaka till katthemmet.

Alla vi som såg honom fick en chock. Var det här verkligen Sammie? Liten, mager så varenda knota kändes, flakig päls och inget sting i blicken.

Matte snyftade och sa att det var "deras lilla bäbis".

Vi fick åka direkt till djursjukhuset med honom. Som vanligt fanns inga bokningsbara tider, men det var inget att tveka om. Veterinären sa direkt att det här var en väldigt sjuk katt. Hann fick stanna kvar för att få dropp och prover skulle tas.

Nu ligger lilla Sammie kvar och kämpar för sitt liv.

Det är mycket märkligt, att när han börjar kissa inne - då blir han ett problem för matte och husse. Då ska man agera. När han blir sjuk och mager och behöver hjälp - då ser man honom inte!

Det ser tyvärr väldigt mörkt ut för stackars Sammie. Vi vet inte om han klara sig.

HUR kan man strunta i att ens katt blir dödssjuk? Han kissar på flera ställen i 2 dagar, han bajsar blod, han är så mager att man känner varenda kota, pälsen flagar sig. Och det enda man bekymrar sig över är att han kissar där han inte "får".

Ibland måste man ha rätt att uttrycka sin vrede och besvikelse. Det här är ett sånt tillfälle.


söndag 15 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har jag klarat av mitt första öppet hus & loppis! Blogghjälpen sa att jag gjorde det riktigt bra. Jag fick godis av henne. Sen ville hon leka med ett snöre med en vippa på. Men då ville inte jag vara med längre. Jag var ganska trött efter allt jobb den här dagen, så då fick jag vara ifred.

På förmiddagen var jag arbetsledare. Snickare Christer och jag håller ju på att bygga ett kattpensionat, som jag berättade om igår. Jag är ju inte så van vid sånt ännu, men Christer och jag hjälps åt, så då går det jättebra. Sen är det flera ur styrelsen som hjälper till med målning och sånt, och de måste ju också få instruktioner av mig så det inte blir fel färger och så vidare. Tänk om det skulle måla taket svart och väggarna prickiga! Det skulle ju inte alls se bra ut. Sånt måste man tänka på om man är arbetsledare.

I morgon ska jag ta det lite lugnt. Det kan behövas efter den här rivstarten som bloggkatt.



lördag 14 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Jahajam, nu har jag presenterat mig. Det var jobbigt. Allt det gamla kom tillbaka och jag kände i hela kroppen hur rädd jag varit. Men nu är det gjort. Nu vet ni lite av vad jag varit med om.

Under tiden jag bloggat har jag börjat sätta mig in i arbetet som bloggkatt.

Här händer det saker, må ni tro! Man kan inte ligga på latsidan här inte.

I morgon kommer jag ta tass om öppet hus och loppis för första gången till exempel. Det har jag aldrig gjort förut, så det känns lite pirrigt, men blogghjälpen har sagt att det kommer gå bra.

Då kan man ju tro att det är det enda jag behöver jobba med just nu i inledningsfasen. Men så är det inte!

Nä, här håller på att byggas för fullt. Och det är inte bara nåt lite smått jag måste ta tass om - nä ETT HELT NYTT KATTPENSIONAT är mitt första projekt! Ni kanske förstår att det känns lite svettigt?

fredag 13 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar


Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu ska jag fortsätta berätta om min första tid på katthemmet.

Den var faktiskt lite kaotisk. Jag var inte van vid att människor var snälla mot mig, så när nån kom in i vår bur hände det att jag kastade mig mot fönstret i ren panik och ville fly ut. 

Resultatet av det blev att vi fick flytta till en bur utan fönster. Det var nog bra, för nu har jag lugnat mig lite, så nu har vi en bur med fönster igen ute i kattsalen. Där brukar jag hålla koll på vad som händer utanför katthemmet.

Det får inte gå några skummisar där, då knyter jag näven åt dem. Vi som bor på katthemmet har haft mer än nog av dummisar, så vi behöver inte ha hit några fler.

Jag är fortfarande inte helt bekväm med att det kommer in människor i vår bur, men jag äter gärna "moss" och skinka ur händerna på de snälla tjejer som är här och matar mig. Jag har börjat leka lite med en grej som ser ut som ett spö med ett snöre och en fjäder på, men jag vill inte riktigt bli klappad ännu.

Blogghjälpen säger att det inte är nån brådska med det. Tids nog är jag mogen för att ta emot klappar. Tror ni hon har rätt?


torsdag 12 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

 Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu har jag berättat den otäcka delen av min berättelse. I morgon ska jag fortsätta med hur jag har det på katthemmet idag.

Men först tänkte jag berätta lite om hur Pauline och M har det i sitt nya hem. Ni kanske undrar?

De har det inte bara bra - de har det KANON!

Första natten och dagen låg Pauline i gästrummet under en byrå. M tyckte inte det var så kul i gästrummet så han gick snart ut och undersökte hela huset och hälsade på alla katt- och hundkompisar. Alla hälsade honom välkommen. Matte sa redan då att det kändes som om han alltid bott där.

Dagen efter satt Pauline i fönstret och tittade på fåglar. M gick in till henne hela tiden som om han ville säga "kom, du missar något".

M fick sin medicin som han skulle ha, men han har inte hostat en enda gång sedan han kom till sitt nya hem!

Efter ytterligare 3 dagar berättade matte att PAULINE HAS LEFT THE GÄSTRUM! Hon var ute på upptäcksfärd i hela huset, och M följde med som stöd. Hon vågar komma fram när M är med och hon vågar äta kattgräs ur mattes hand.

Dagen därpå berättar matte att hon hittar Pauline på olika ställen i huset varje gång hon kommer hem, både i köket och på övervåningen.

Dag 4 berättar matte att Pauline och M leker på övervåningen. I morse strök Pauline sig mot mattes ben vid frukostbordet. "Helt ofattbart vad hon slappnat av. Hon har utforskat hela huset och smyger inte undan längre när vi går runt. Hundarna visar stor hänsyn och tar omvägar för att inte skrämma henne (så kloka)" säger matte.

Idag berättar matte att Pauline sov i mattes säng i natt! Både matte och husse har fått klappa henne! M har gått ut genom kattluckan. Han är ute några minuter på altanen, men kommer sen in igen. En av de äldre katterna, som också kommer från vår katthem, tar tass om Pauline så M får lite ledigt.

Var det nån som sa att det inte går att få en tryggis av en skyggis??






onsdag 11 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu hade vi alltså blivit placerade i var sin bur, Rakel och jag. Tjejen pratade med oss och sa att vi två skulle till Södertälje Katthem. Snart skulle en brummis komma och hämta oss.

 Vi tittade på varandra. Så jamade Rakel "vi har inget val nu, Rubina. Vi får försöka ta det så lugnt vi kan".

Det var lättare jamat än gjort. Särskilt för mig. Jag är nog lite räddare av mig än Rakel, men jag var väldigt, väldigt glad att hon var med.

Snar kom brummisen som skulle hämta oss. Vi placerades i baksätet och sen åkte vi iväg.

Vi kom fram till ett hus där vi bars uppför en massa trappor och in i nåt som kallades karantän.

Där öppnades burdörrarna och vi fick gå ur och sträcka lite på oss. Det vill jama, jag gick bara och la mig i ett hörn. Jag såg att det fanns toalåda, vatten och mat i buren och varma dynor till oss. Sen sa de till oss att vi skulle vara lugna och att inget farligt skulle hända. Nu skulle vi bara vila och ta det lugnt, sa de.

tisdag 10 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Som ni kanske kommer ihåg blev vi fångade i en fälla i ladan. Vi blev väldigt rädda när det smällde till och vi försökte förtvivlat ta oss ur. Men det gick inte. Jag fick ett litet sår på nosen när jag försökte göra hål i stålburen, men det är läkt nu.

När vi satt där i buren kom tjejen och bar iväg oss. Vi darrade i hela kroppen, både Rakel och jag. Vi hade ju ingen aning om vad som skulle hända.

Efter en stund bars vi in i ett varmt hus. Där stod det flera mindre burar. Innan vi visste ordet av satt både Rakel och jag i var sin sån bur.

Vad skulle hända nu? Skulle vi vänta på gevärsgubben?

Vi var vettskrämda.

måndag 9 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berätter


Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Den där ladan där vi bodde, var ganska stor. Den rymde många katter. De försvann en efter en. Vi hörde tjejen tala i telefonen och säga att hon lyckats hitta nån som tog hand om alla hon fångat redan, men att hon behövde några platser till. Det var framför allt två stycken, en svart och en gråtigrerad som hon måste hitta nån som kunde ta.

Jag och min kompis Rakel tittade på varandra. Var det oss hon menade? Jag var ju svart och Rakel var ju gråtigrerad. Hmmm.

Det gick en dag, sen kom tjejen tillbaka med den där stålburen. Vi hörde att hon sa att hon lyckats få plats åt oss på ett katthem. "Nu ska jag bara få in dem i fällan" sa hon.

Vi förstod inte riktigt vad det betydde, men våra magar skrek av hunger och hon la in jättegod mat i stålburen. Vi väntade länge, länge och funderade på hur vi skulle göra. Sen sa Rakel "kom, vi måste ju äta". Hon smög fram till fällan, sen gick hon in i den och åt. Inget hände. Då jamade hon till mig mellan tuggorna "kom, det är jättegott".

 Då sprang jag fram och in i fällan också! PANG!


söndag 8 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Som ni kanske läst hände det saker i ladan vi bodde i. En dum gevärsgubbe kom och vill börja "jobba" med oss, men en snällaa tjej bad att hon skulle få en chans att lösa "problemet" (=oss) på annat sätt. Hon fick max 2 veckor på sig.

Nu började en orolig tid. Tjejen som tidigare matat oss gav oss ingen mat på de platser vi tidigare fått mat! Vi började undra om hon samarbetade med gevärsgubben.

Men istället fick vi mat i nåt konstigt med stålväggar och ståltak och stålgolv. Det såg jättekonstigt ut. Vi avvaktade så klart. Några av våra kompisar gick in där och åt, för de var jättehungriga. Då smällde det till! Sen kom tjejen och bar bort den där konstiga saken som de kallade för bur.

Vi såg aldrig våra kompisar igen.

Snart satte hon tillbaka den där konstiga buren med mat i. Vi hörde att hon pratade i telefonen hela tiden. Hon sa att de MÅSTE hitta hem till alla katterna. Det gällde inte bara att fånga in dem, nån måste ta hand om dem också, sa hon.

Vi förstod ingenting. Men hungriga var vi!





lördag 7 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Ni som har läst min blogg vet nu att vi bodde i en lada och att det kom farliga  mäniskor dit. En hade gevär med sig.

 Vi gömde oss så gott vi kunde. Vi hörde att det talades om att katterna måste bort, så fort som möjligt. "De har funnits här alldeles för länge" var det nån som sa.

Vi undrade vart vi annars skulle ta vägen? Det fanns ju ingenstans där vi skulle få skydd och mat.

Han med geväret sa att han kunde börja "jobba" med detsamma.

Vi blev ännu räddare. Vad menade han med "jobba"? Vi trodde inte att det var nåt bra jobb för oss.

En av tjejerna som vi hade sett många gånger förut och som brukade ha med mat till oss sa att hon ville försöka lösa det på annat sätt. Gevärgubben såg sur och och sa att "det är väl inget att vänta på. Du kommer aldrig hitta nåt hem till de här".

Då sa tjejen "ge mig i alla fall några veckor så ska jag försöka". Motvilligt sa gevärgubben " två veckor max har du på dig!"

fredag 6 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Vi märkte snart att det började röra sig mer människor i ladan där vi bodde.  En del kände vi igen, men det fanns andra också,som vi inte sett tidigare.

Vi hörde att de pratade om att de måste göra nåt åt "problemet". Vi förstod först inte vad problemet var, men insåg sedan att det var -  det var VI!

Jag och min bästa kompis Rakel, kröp ihop i ena hörnet på ladan och lyssnade spänt på vad som sas. Det lät inte trevligt.

Vi såg en man gå omkring och spana på oss. Under armen hade han en lång pinne som såg väldigt konstig ut. Vi hörde nån nämna ordet "gevär".

Idag får ni se min bästa kompis, Rakel, på bild också.

torsdag 5 februari 2015

Katten Rubina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Rubina på Södertälje Katthem.

Nu ska jag börja min berättelse. Ni kanske blir ledsna av att läsa det jag skriver, men ni får komma ihåg att jag nu bor på katthemmet och här har de lovat att jag får stanna i tryggheten ända tills jag får ett eget hem.

Det första minne jag har är att det var kallt. Jag minns att jag och mina syskon tryckte oss hårt intill mamma. Hon gjorde allt för att värma och mata oss, men ibland måste hon ju lämna oss för att leta efter mat. Om inte mamma fick nån mat fick ju inte vi nån heller.

Vi bodde i nåt som kallades lada. Det bodde många andra katter där också.

Ibland kom det människor dit. De gav oss lite mat. Då blev det nästan slagsmål om det som gavs. Det var många som behövde mat. Vår mamma var inte den enda.

När vi började växa och röra på oss märkte vi att det fanns andra mammor med ungar lite överallt. Det blev bara fler och fler.

De människor som gav oss mat var vi rädda för. Vi visste inte om de var snälla, men vi utgick alltid för att de inte var det. I och med att vi rörde oss lite utomhus hade vi nämligen märkt att det fanns människor som inte gillade oss. Vi tyckte det var konstigt, för vi gjorde aldrig dem nåt illa.

I morgon ska jag berätta mer.

onsdag 4 februari 2015

Katten Rubina presenterar sig

Hej, jag heter Rubina och bor på Södertälje Katthem.

Jag är en liten osäker katt. Jag vet inte om jag riktigt vågar lita på människor. 

Men kanske är de inte riktigt så farliga som jag trott? Nu vågar jag i alla fall äta ur handen både på blogghjälpen och andra som bjuder på nåt riktigt gott.

Ni kanske undrar varför jag blivit bloggkatt? Det gör jag faktiskt själv också. När Pauline frågade om jag ville bli hennes efterträdare blev jag vettskrämd.

Som tur var lugnade både hon och Milton mig. De sa att det är just såna som jag som behöver lyftas fram. Jag vet inte riktigt vad som menas med det, men de övertygade mig om att det var en bra chansa. Då beslöt jag mig för att det må bära eller brista.

I morgon ska ni få höra början av min berättelse.


tisdag 3 februari 2015

Blogghjälpen har ordet

Så har det blivit en sån där konstig dag igen. En dag då man känner både glädje, saknad, vemod, hopp och förtröstan.

Lilla Pauline har fått sitt kanonhem tillsammans med sin bästa vän och sitt stöd i livet, Milton.

Pauline har inte haft nån bra start i livet. Det skulle inte förvåna mig om hon använts både som fotboll, handboll och mycket annat som kattunge. När hon kom till katthemmet var hon livrädd. Hon kom tillsammans med sin mamma och sina syskon. Ingen av dem var en trygg katt, men Pauline var nog den som tagit allra mest skada av sin dåliga uppväxt.

I början kunde man inte titta på henne innan man fick en smäll av tassen. Det var en reflex hos henne. Tyvärr tidigt inlärd, så den satt djupt. Vändningen kom egentligen när vi hittade en kompis till henne, Milton. Det var en trygg och snäll kille som hade haft lite otur tidigare. Han fick ett hem, men den andra katten som redan fanns i hemmet, kunde inte acceptera honom, så han kom tillbaka till katthemmet. Till lycka för Pauline!

De fann varandra och Pauline började förstå att människors händer inte var farliga. Hon buffade ofta på Milton och var det så att man höll på att klappa honom kunde man "råka" klappa Pauline också utan att tassen kom upp.

På öppet hus var det flera som var intresserade av att ta Milton, men ingen ville ha Pauline också. Vi ansåg att det skulle vara katastrof, särskilt för Pauline, att sära de två.

Så åkte blogghjälpen förbi ett stall i höstas där det bodde en familj som tidigare tagit katter från oss. Blogghjälpen beslöt sig för att åka in och höra hur det var. Det visade sig att matte inte mådde bra. Det är alltid tråkigt när nån man gillar inte mår bra.

För några veckor sedan togs ny kontakt för att höra om läget och det visade sig då att matte mådde mycket bättre. Hon berättade också att två av de katter som sedan länge bott hos henne hade gått bort, varför hon hade möjlighet att ta emot några andra. Valet föll (givetvis) på Pauline och Milton, då vi visste vilket fantastiskt hem dessa katter skulle kunna få. De bor i ett stort hus "på landet". Både matte och husse har ett stort hjärta för alla djur och hon tvekade inte en sekund när jag berättade om Paulines lite egna beteende, utan hon ville komma och besöka dem på katthemmet. Så blev det.

Tyvärr blev Milton sjuk i samma veva, så de kunde inte flytta med detsamma. Vi var flera vändor till veterinären med honom och prover togs. Milton var lite låg. Han fick medicin. Matte hörde av sig varje dag och undrade hur läget var, men vi kom överens om att han skulle stanna på katthemmet tills vi var säkra på att han inte skulle behöva åka till veterinären igen, allt för att inte stressa honom i onödan.

Meningen var att vi skulle få provsvar igår, måndag. Redan i helgen såg vi att Milton blev piggare och mer sitt gamla jag. När så provsvaren kom befanns det att han skulle ha en ny medicin. Vi berättade det för matte. Hon sa att det inte var några problem för henne att ge medicinen så vi kom överens om att hon skulle hämta Pauline och Milton.

Som väntat blev Pauline ganska stressad över att fångas in och satt i transportbur, men tack vare vår vana och duktiga hälsoansvariga gick det bra.

Meningen var att de skulle landa i gästrummet i nya hemmet. Idag fick jag information från matte att Milton inte gillade att dörren stängdes (det gjorde han i o f sig inte på katthemmet heller) så han har redan varit ute i hela huset och hälsat på alla. "Det känns om om han alltid bott här" sa matte. Pauline har nöjt sig med att undersöka gästrummet och det är stort bara det för att vara Pauline.  När hon är redo kommer hon följa med Milton på upptäcksfärd i hela huset!

Så blev det för bloggkatten Pauline. Jag kan inte vara gladare och mer tacksam över hennes och Miltons nya hem.

Nu ska en annan kisse ta vid som bloggkatt. Hon kommer presenteras i morgon om allt går som planerat.

Tack alla ni som följt och kommenterat bloggen. Ni är ett stort stöd för våra katter i väntan på deras egna hem.

Nu hoppas jag att ni stöttar nästa bloggkatt också. Hon behöver också uppmuntran och hjälp att finna sitt egna för-altid-hem!


måndag 2 februari 2015

Katten Pauline och katten Milton jamar: HEJ DÅ!

Hej, det är Pauline och Milton på Södertälje Katthem.

Vi vill bara jama: HEJ DÅ!

Idag har vi åkt till vårt nya hem.  Oj vad spännande det är. Jag, Pauline, är förstås lite skraj ännu. Det var tur att vår snälla hälsoansvariga var kvar på katthemmet när jag skulle flytta, för jag blev faktiskt ganska stressad. Men hon lugnade mig och fick in mig i transportburen.

Så här i eftertass var jag ju glad för det, för trots att jag blev rädd, är det ju det här jag velat hela tiden: att få ett eget hem där jag är älskad och får vara den jag är.

M fick provsvaren idag. Han ska ha en annan medicin i 2 veckor till, men det ska vår matte ge. Hon är van att ge medicin både till stora hästar, hundar och katter.

Bilderna som blogghjälpen tog blev ju inte så bra förstås, men vi visar en bild från igår istället.  Där kan ni se att M visar sitt gamla jam.

Nu ska vi få bo i gästrummet i vårt nya hus ett tag, tills vi känner oss hemma. Det kommer nog ta ett tag, särskilt för mig. Men det rummet är ändå mycket större än det vi haft på katthemmet.

Matte har lovar att berätta hur det går när vi bott in oss lite. Vi fortsätter berätta genom henne.

Snart kommer en ny kompis bli bloggkatt, precis som det är tänkt från början.

Vi vill till slut tacka alla snälla två- och fyrbeningar som följa oss under den tid jag/vi varit bloggkatter. Ni gör att vi känner oss nyttiga i väntan på våra egna hem. Vi vet ju att blogghjälpen inte klarar av så mycket på egen tass, så vi behövs!

Ta väl tass om er alla!




söndag 1 februari 2015

Katten Pauine på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Pauline på Södertälje Katthem.

Nu har jag tagit tass om öppet hus och loppisen igen. Kanske, kanske var det sista gången?

Blogghjälpen tyckte att M såg mycket piggare ut idag.

I morgon får vi provsvaren. Håll tassar och tummar för att de är bra!

Matte har redan sagt att hon hämtar oss i morgon om allt är OK!

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu börjar jag äntligen känna mig lite varm i pälsen. Det är inte så farligt att vara bloggkatt, me...