tisdag 1 juli 2014

Blogghjälpen har ordet


Ja, så sitter man här än en gång. Glädje, tacksamhet och förhoppningar blandas med tomhet och saknad. Lilla (nåja) fina Bobo, eller Bosse som han nu heter, fick sitt eget hem igår.

Än en gång frågar jag mig hur ett litet djur kan ta så stor plats i ens hjärta. Bobo hade säkert inte haft nåt tryggt liv innan han kom till oss. Det märktes på hans sätt att vara. Men det märktes också ganska snart att det fanns nåt speciellt hos honom. Nåt som kommer att utvecklas ännu mer i en harmonisk miljö.

Ett tag undrade jag om det skulle bli så att det kom någon som såg hans potential. Jag tror att det krävdes nåt speciellt för att inse vilken fin kille han är. Men å andra sidan har tiden som "blogghjälp" lärt mig att det finns en eller flera människor till varje katt - eller är det kanske tvärtom? Det finns en katt till varje människa.

Flera besökare har varit inne hos honom, men lämnat honom när han blivit för "närgången". De som nu givit honom ett hem förstod att det var ett resultat av ett beteende som han inte riktigt bemästrar ännu. Han är så osäker på sig själv att han nafsar ibland. Det är inte ofta hand gör det numer, och jag tror han kommer sluta med det helt om han får känna att han är älskad för den katt han är.

Igår berättade jag för honom att matte skulle komma snart. Jag lämnade burdörren öppen och han gick ut i kattsalen och verkade ta farväl av sina kompisar. Jag är säker på att han önskade dem lycka till också. Sen sa jag till honom att det är lika bra du går in i buren och väntar. Då följde han med mig bort till sin bur och gick in i den. Där satt han sedan tills matte kom.

Nu hoppas och tror jag han fått det hem han förtjänar. Jag tror han kommer få det jättebra och jag tror hans människor kommer få mycket roligt med honom också. Han har helt klart humor.

Tack alla som följt Bobo på hans väg till ett eget hem. Ni anar inte hur värdefulla ni är. Nu kommer en ny bloggkatt ta över bloggen som traditionen bjuder.  Kanske presenterar h*n sig redan i morgon?





14 kommentarer:

  1. Så härligt för Bobo att komma hem!Det gick ju så fort att vi knappt hann med! Vi hoppas få en liten uppdatering så småningom om hur det går. Vi kommer att sakna Bobo men är så glada för hans skull! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, nä jag hann nätt och jämt med själv. Men kul var det!

      Radera
  2. All lycka till Bosse och familjen.Det kommer bli jättebra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle, jam tror också det kommer bli jättebra.

      Radera
  3. Den där konstiga tomheten efteråt, när ens skyddsling rest till sitt för-alltid-hem, tar lite tid att komma över. Du är stark som klarar att ta farväl gång efter gång efter gång - men jag förstår absolut vad det är som driver dig, och jag tycker att du är fantastisk! Nu väntar nästa kisse på hjälp... och ännu en katt kommer att få ett eget hem och egna tvåbeningar att linda kring tassen. Vi vet att du åstadkommer det miraklet om och om igen! Och vi är med, givetvis, och delar kisses bloggande i väntan på HEMMA... kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klosterkatterna, jam, ni vet ju vad ni jamar om som själva just skilts från en liten jourkatt. Det är många känslor som dyker upp, men huvudsaken är ju att katterna får det bra.

      Radera
  4. Matte säger att det kändes att Bosse är en xtra speciell katt (hon såg ju honom för ett par veckor sedan) han har en mycket talande och intensiv blick. Han tittade verkligen när matte pratade med honom och ville ha kontakt! Härligt att Bosse NU är med sin familj :-)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sven, jag förstår att även matte kände att Bobo/Bosse var speciell. Det är i o f sig alla katter, men han hade en särskilt blick!

      Radera
  5. Det är så roligt varje gång en bloggkatt hittar hem! Jag tycker det är helt fankattiskt det jobb ni gör för alla katterna hos er, vi är många som inte skulle ha överlevt om ni inte hade funnits. Vi ser med spinning fram emot att få lära känna nästa bloggkatt!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, visst är det roligt när vi bloggkatter får alldeles egna hem? Fast ni kommer väl sakna mig?

      Radera
  6. Hejsan! Bobos (numera Bosse) matte här. Allt går bara bra med Bosse. Riktig gosegris, stryker sig mot benen när man rör sig, alltid med. Går man in på toan smiter han in direkt och hoppar upp i handfatet, vatten! Bara att slå på kranen så han kan dricka. Han har ibland bus för sig på nätterna, mattan i hallen ligger i en hög när man går upp. Riktig gosegris som sagt och absolut inget ont i honom. // Matte Mariane

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra att Bosse trivs. Han har mycket att ta igen, både gos och bus. Har märkt redan på katthemmet att han haft stort intresse för heminredning. Mattorna i hans bur låg sällan på morgonen där de låg på kvällen innan.

      Radera
  7. Vi är så glada för Bobos och hans människor skull. Och för din också, blogghjälpen, för vi vet ju att du är så lycklig varje gång en katt hittar hem, även om det känns sorgligt på samma gång <3
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera
  8. Det är SÅÅ roligt varje gång en bloggkatt hittar hem ! Jag och matte tycker det är helt fankattiskt jobb ni gör för alla katterna hos er !
    Önskar Bobo aka Bosse lycka till i sitt nya hem !

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag får ni en bild på både Ubbe och mig. Jag ligger på min röda filt som jag fått av blogghjälpen...