Så var det dags att börja presentera sig då. Det känns lite pirrigt.
Många kanske inte tror mig, men jag hade faktiskt ett hem en gång. Mina människor var rätt snälla, men de brydde sig inte så mycket om mig som jag ville. Jag tänkte att det kanske var normalt.
Jag sa ofta till att jag ville ha mer gos, men då sa de åt mig att vara tyst! Är det något jag aldrig tänkt bli, så är det tyst! Eftersom jag tycker om att höra vad andra säger utgår jag från att andra är intresserade av vad jag jamar. Så är det än idag.
Men, nu var jag liten som sagt. Bodde hos en familj. Jag fick börja vara ute lite grann. Tyckte det var jättekul och skönt. Solen sken för det mesta och när jag blev hungrig eller ville sova var det bara att tassa hem.
Ungefär så började livet. Men så skulle det inte fortsätta...
O, vackre Bobo, du är så lik vår Sixten! Och han älskar också att prata... på nätterna sitter han och Philemon på var sin sida mellandörren och håller långa samtal med varandra. Det är härligt med katter som tycker om att prata, tycker jag! Så snälla du, tystna aldrig för att tvåbeningar är oförstående - din röst är lika viktig som deras.
SvaraRaderaNospuss från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
sr Carina, jag lovar - jag kommer fortsätta prata!
RaderaBobo! Så otroligt söt å fin du ÄR och jätte bra att du håller fast vid att inte låta dig tystas, en egenskap du kommer att ha stor användning av som bloggkatt!
SvaraRaderaNosbuffs i mängd från Sven, Räkan å Lucia
ps. måste bara berätta att vår matte är så lycklig: Lucia, vår tidigare 10 åriga skyggis har NU efter 16 månader hos oss plötsligt hoppat upp i mattes knä! Nu kan hon inte få nog av den varan å så fort matte sätter sig ska hon upp i knät! Visst är det fantastiskt?
Sven, hälsa matte att det inte är första gången vi hör sånt som du nu jamat om Lucia. Har man bara tålamod och mycket kärlek att ge, så blir det ofta så där till slut.
RaderaHur ska man kunna jama vad man vill, om det inte får låta något? Så märkligt. Men jag anar att värre saker än det kommer hända. Uschajm.
SvaraRaderaGustav, klart man måste få låta. Jag bryr mig inte om de som tycker annorlunda.
RaderaDet är ju klart att man måste jama om vad man vill! Vi gissar att det hemska kommer snart :-(. Nosbuffar
SvaraRaderaDui och Deco, joooo ni gissar nog rätt.
RaderaJasså, du är ett pratkvarn *svansdans*
SvaraRaderaSåna gillar vi! Kul att få svar från nån :) Tänk att de inte ville höra på...
Hoppas att ditt liv inte var alltför illa i alla fall.
Fast särskilt kul var det nog inte eftersom du är på katthemmet nu. Det bästaste stället att "mellanlanda" på om man måste, i väntan på ett eget för-alltid-hem.
=^.^=
Nosgos
Amanda
Amanda, jag älskar att jama vad jag tycker. Och jag tycker mycket och ofta.
RaderaJag gillar också att prata med mina människor , men inte säger dom åt mig att vara tyst. Man måste ju få tala om att man vill ha mat , gos och busa :)
SvaraRaderaStackars dig som kom till ett hem där dom 2-benta inte gillade pratiga katter :(
Tassklappar o Nosbuffar
Kjelle Bus, vettiga människor lyssnar ju istället för att försöka tysta en. Du har haft tur.
RaderaBosse här hemma är familjens pratkvarn, vi andra jamar mest när vi har något viktigt att säga, dvs när det är dags för mat, godis, bus eller gos.
SvaraRaderaTråkigt att de inte ville lyssna på dina jam och vi misstänker att vi snart får höra om värre tråkigheter.
*nosbuffar*
Alice, ...bara nåt viktigt att säga... Jag har BARA viktiga saker att säga.
RaderaKlart man ska få jama när man behöver, man förstår ju direkt att det var något som inte stod rätt till i ditt gamla hem. Vi tassar direkt till nästa inlägg nu, anar att något tråkigt kommer att hända... <3
SvaraRaderaTassklappar