torsdag 11 juli 2013

Katten Freddy på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Freddy på Södertälje Katthem.

Idag tänkte jag berätta en saga för er.

 Det var en gång en liten kattunge som bodde med sin mamma och sina syskon i en lägenhet. En dag, när det regnade som bara den skulle människorna som bodde i lägenheten gå nånstans. Kvar i lägenheten fanns katterna.

Innan de gick gläntade de på ett fönster lite grann. Den här lilla kattungen som jag berättar om, tyckte det var väldigt spännande med det där fönstret, så han hoppade upp och lyckades pilla upp det lite till, så att han kunde kliva ut på fönsterblecket.

Just som han skulle gå tillbaka in, eftersom det regnade så mycket på honom, slog fönstret igen. Det var långt, lång ner till marken, så dit vågade han inte hoppa. Han blev jätterädd och visste inte vart han skulle ta vägen.

Efter en stund kom det flera människor där nere på marken som tittade upp mot honom. Han hörde hur de talade med varandra "hur ska vi få ner honom?". En av människorna fick då idén att ringa brandkåren. De frågade hur länge kissen suttit där. När de fick höra att det kanske inte var så länge sa de att de bara rycker ut efter 24 timmar.

Då fick nån för sig att de skulle ringa till katthemmet i den där stan. Där svarade en snäll tjej och när hon fick klart för sig hur det låg till skyndade hon sig till platsen. Hon konstaterade snabbt att katten måste få hjälp för den hade ju ingenstans att ta vägen och risken för att den skulle ramla ner var stor.

Då ringde hon också till brandkåren. Hon talade ganska länge med dem och hon hade bättre tur. Brandkåren lovade komma.

Efter en stund kom de. De hissade upp en stor stege med en korg på och tjejen från katthemmet följde med upp, trots att hon egentligen är höjdrädd. Med sig hade hon en transportbur. När de kom upp till fönstret tog hon kattungen i ett stadigt grepp. Den var dyblöt och kall vid det här laget.

Människorna på marken applåderade och kissen fick komma in i värmen på katthemmet.

Sen trodde kissen att de han bodde hos skulle ringa katthemmet det första de gjorde i morse för att återfå sin katt, för andra grannar hade nämligen talat om för dem vad som hänt och var kissen fanns. Timmarna gick, men ingen ringde. Till slut ringde katthemmet.

Nån svarade och tjejen från katthemmet frågade om hon fick tala med ägaren till katterna. Det fick hon inte, för hon höll på med nåt annat just då.

Då berättade tjejen från katthemmet vem hon var och undrade när de skulle komma och hämta katten. Kommer ni idag? Undrade hon. Nä, idag kan vi inte, kanske i morgon, blev svaret.

Eftersom den lilla ungen visade tydligt att den längtade efter sina syskon, lovade tjejen från katthemmet att skjutsa hem katten. En sån liten unge ska inte vara ensam.


Om den här sagan är sann? Det säger jag inte. Men OM den är det, är det förfärligt hur man kan bära sig åt. Varför ska man ha djur, och dessutom skaffa ungar om de inte betyder mer för en? Fast det gäller ju bara om sagan är sann, förstås...

16 kommentarer:

  1. jag tror att sagan är sann,den berättar hur elaka tvåbeningar kan vara
    här hemma vid mig hände så att en tjej kastade ner 2 katter från balkongen på andra våningen så varför skulle din saga inte kunna vara sann..
    dom kissarna skadades tack o lov inte för att det var buskar under,dom fick ett gott hem sen
    FYTASS säger vi här hemma åt såna människor
    djur ska man älska och vårda som sina bebisar,precis som jag gör med skruttan o leon
    frågar du dom så kanske lite för mycket ibland : )
    vi här hemma håller tassar,tummar och svansar åt att du snart får dina egna människor som vet hur man ska vara mot sina djur,vi tycker du och alla katter är värda det

    kramar nosbuffar från sari med skruttan och leon


    SvaraRadera
    Svar
    1. Sari, Skruttan och Leon, det konstiga är att detta aldrig tar slut!

      Radera
  2. Intressant hur man har mage att skjuta över ansvaret på ngn annan som har gjort mer än man behöver att göra och tar det för en själklarhet. Att man inte skäms. En del ska inte ha djur.
    Måns och Kajsas matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måns och Kajsa, en del människor är nog inte utrustade med skämsmekanismer.

      Radera
  3. Uscham vilken rysare. Men vi blir ledsna över att höra att kissen inte verkar så älskad hemma, som den borde vara. *djup suck*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sippo, det är så ledsamt att inte alla kissar är önskade och älskade. Det borde var en kattlig rättighet.

      Radera
  4. Vi tror också tyvärr att sagan är sann. Såna människor skall inte ha djur alls! Tur att missen klarade sig helskinnad, men vad kommer hända sen med dem? Vad händer nästa gång de glömmer ett fönster eller skall åka på semester? *slokar med morrisarna*
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alice, ja, vi vet inte men det är så tråkigt att man inte har möjlighet att göra mer för kissar som far illa.

      Radera
  5. Vi tror också att det är sant tyvärr.. Man blir så himla ledsen och beklämd. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dui och Deco, visst blir man ledsen?

      Radera
  6. Mjau vi gissar oxå att sagan kan vara sann.
    Är inte katten i fråga mer accepterad
    då ska man inte ha djur överhuvud taget.
    Hur kan man bara göra så mot katter, att dom inte bryr sig om hur det går för missen.
    Uschjam

    Jamar som Dui och Deco
    man blir ledsen och beklämd :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. M, T, S, vissa ska bara inte ha djur. Men det är visst väldigt svårt att förbjuda.

      Radera
  7. Jag tror också tyvärr att den här sagan är sann.
    Fyjam så lissen jag blir :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kjelle Bus, vi är många som blir ledsna över sånt här.

      Radera
  8. Vi hoppas innerligt att sagan är just bara en saga, men precis som de andra är vi rädda för att den faktiskt är sann. VARFÖR är människor så tanklösa och grymma?
    Kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunilla och Frasse, det är många sagor vi hoppas inte är sanna. Men ofta är de tyvärr det.

      Radera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...