Idag känns det lite tomt på katthemmet. Det gör det varje gång en katt flyttar, men givetvis blir det extra påtagligt när en av "mina bloggkatter" fått ett hem.
Samtidigt som det är syftet med bloggen - att en katt som har eller har haft det lite extra besvärligt ska uppmärksammas lite - så blir det förstås ett tomrum när de åkt.
Lilla Dina har haft flera tuffa motgångar i sitt korta liv. Därför känns det väldigt bra att hon till slut hittade en husse som verkligen verkade falla totalt för henne. Ni skulle bara se dem tillsammans! Tyvärr blev det ju lite tokigt alldeles på slutet då Dina blev jätterädd för att gå in i transportburen, men undra på det. Hon visste ju inte vart hon skulle. Tänk om hon åter hamnat i nåt av de hem hon haft tidigare? Jag förstår att hon vägrade,, ända tills hon insåg vart hon skulle.
I morgon börjar ännu ett kapitel. Jag hoppas ni har ork och lust att följa ett nytt kattöde. Det finns tyvärr alltid katter som behöver hjälp och stöd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag får ni en bild på både Ubbe och mig. Jag ligger på min röda filt som jag fått av blogghjälpen...
-
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag får ni en bild på både Ubbe och mig. Jag ligger på min röda filt som jag fått av blogghjälpen... -
Hej, det är Sotis på Södertälje Katthem. Där låg jag alltså under en trappa. Jag frös, jag var hungrig, jag var jätterädd. Två tjejer lutade... -
Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Idag har jag funderat mycket på olika saker. Först är det bra att påskhelgen är över. Vi katter ...
Vi väntar med spänd förväntan på nästa bloggkatt. Det är lika spännande att följa dem varje gång, ända fram tills de får sitt egna hem och kanske även därefter om de börjar med egen blogg.
SvaraRaderaVi är fortfarande lite matta i pälsen efter att ha hört hur rädd hon blev. Stackars Dina. Men man förstår henne ju. Hoppas nu att hon och hennes husse får många lyckliga år tillsammans.
SvaraRaderaVi är så glada för att Dina och hennes husse fann varandra. Trist att buren kändes så otäck, men bra att hemresan löste sig till slut. Vi kommer förstås att följa nya bloggkissen som efterträder Dina. Kurr och burr.
SvaraRaderaJa här fällde vi ett par tårar när vi läste om hur rädd hon blev, men som tur är så gick det bra till slut. Det har varit så roligt att lära känna Dina och vi ser fram emot att få lära känna en ny bloggmisse! Det är synd bara att det finns så många katter som behöver hjälp och de verkar aldrig ta slut.
SvaraRadera*nosbuffar*
Visst blir det tomt. Vi saknar naturligtvis Dina men hoppas att hon får det jättebra nu. Som du säger det ändå det som är målet.. (Hoppas att vi får en liten rapport från Dina såsmåningom) Klart vi är med i fortsättningen också. Vi tycker att du och alla ni andra på katthemmet är fankattiska.Nosbuff
SvaraRaderaSjälvklart orkar vi! Och vill! Det är lika stort varenda gång att få lära känna en ny bloggkatt och stödja henne/honom i sökandet efter det där Speciella Hemmet med en Speciell Husse/Matte. Vi är redo att ta nya tasstag, och hälsar nästa bloggkatt varmt välkommen in i gemenskapen!
SvaraRaderaTass från klostergänget genom Imma, abbemissa.
Klart att vi hänger med, det är alltid spännande och nyttigt, hela tiden lär vi oss nya saker här!
SvaraRaderaKramar från henne med många missar ;)
Säger som övriga här
SvaraRaderaklart vi kommer att följa nästa bloggkatt.
Hoppa nu att Dina kommer att trivas i sitt nya hem och med sin husse.
Ska bli spännande att läsa om nästa Bloggkatt med intresse..
Tass Tass
Hej! Undrar ev om kattgodis inköpt i Tyskland kom fram till Södertälje katthem? Skickat från Sveriges västkust innan jul.
SvaraRaderaVi förstår att det är speciellt tomt när en bloggkatt flyttar - konstigt vore det ju annars, ni lägger ju verkligen ner mycket tid och kraft på att rätt kisse kommer till rätt hem! Vi håller alla tummar och klor för att det skall gå bättre än bra för Dina och vi ser fram emot att lära känna en ny bloggkisse! // nosgos å gottisar, Maurice & Kajsa
SvaraRaderaMjau, vi vet hur det känns att skiljas: Varje katt som tassat in i ens hjärta gör det med sådan kraft att de tar en bit av det med sig när de lämnar plats för nästa katt... Och kanske är det så livet fungerar: Våra hjärtan rymmer trots allt möjligheten att älska igen och igen och igen! Dessutom blir det en del av de goda ringarna som sprider sig omkring en människa som ger av sig själv och sin kärlek - det når nya människor och ger värme och så småningom kommer en våg av det tillbaka! ♥
SvaraRaderaVi ser med ömhet fram emot en ny missa/misse att följa, den tid det behövs för att den i sin tur ska finna sin människa! *spinner mjukt*
Tack för att du finns och ger dem en röst!
NosPuss Wikki
Puma, det var kul att höra att du tycker om att följa oss bloggkatter på Södertälje Katthem. Om bara en liten stund ska jag presentera mig.
SvaraRaderaSippo, som tur är har hon fått en klok husse, som också förstår henne!
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, kul att ni kommer följa mig också. Jag är jättenervös!
SvaraRaderaAlice, jag tycker också det är tråkigt att det aldrig tar slut med katter som upplevt tråkiga saker och som behöver hjälp. Men vi måste fortsätta kämpa för dem!
SvaraRaderaDui och Deco, som tur är tror jag att Dina fått en toppenhusse!
SvaraRaderaImma och Klostergänget, det känns jättebra att ni vill höra min historia och följa mig också!
SvaraRaderaÖstgötakatterna och hon med många missar, du är en av många som själv gör ett fantastisk arbete med kissar som har det svårt. Tur att såna som du finns.
SvaraRaderaM, C, T, S kul att ni vill följa mig också. Jag behöver allt stöd jag kan få.
SvaraRaderaKarlavagnen, eftersom blogghjälpen inte varit på katthemmet på några dagar öppnade hon ert paket först idag, det kom i mellandagarna. Läs om det i bloggen!
SvaraRaderaMaurice & Kajsa, klart det känns tomt. Men det känns väldigt, väldigt bra samtidigt.
SvaraRaderaWikki, det är så sant som du jamar. Vi kan älska igen och igen och igen. Idag ska en ny liten kisse presenteras och den är också älskad, på samma sätt som Dina, Madeleine och alla före dem. Tack för att du finns, Wikki!
SvaraRadera