torsdag 10 november 2011

Katten Dina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Dina på Södertälje Katthem.


Idag kommer det bli en längre blogg än vanligt. Vi tycker egentligen inte om långa inlägg eftersom vi själva inte har riktigt tid att läsa såna, men eftersom blogghjälpen ska resa bort i morgon och inte kommer hem förrän på söndag och vi tror att flera undrar vad som hände med mig, vill jag inte förstöra helgen genom att inte låta er veta.

Jag skulle alltså avlivas och tid var redan beställt hos vettisen. När vi kom fram till vettisen var jag förstås fortfarande vettskrämd och det gjorde ont i nosen och överallt efter att jag skurit mig på den där trasiga rutan. Jag bars in till vettisen i min bur och matte sa, jaha, här är hon som ska avlivas. Vettisen frågade varför och då sa matte att hon har bitit en person och det går inte att ta i henne.
Då frågade vettisen var jag kom från. Hon är från Södertälje Katthem svarade matte. Jaha, sa vettisen, har du talat med dem om att du ska avliva henne? Seriösa katthem har ofta en skrivelse i sina kontrakt att man inte får avliva eller sälja katten utan deras vetskap och medgivande.
Det visste ju inte matte, trots att hon skrivit under ett sånt kontrakt. Då är det bäst vi ringer dem först, sa vettisen. Jag sätter på högtalartelefonen så du hör vad som sägs. Så ringde hon.
Södertälje Katthem svarade en röst. Jag kände igen den rösten direkt. Det var en av de snälla tjejerna på katthemmet som tagit hand om mig tidigare. Hej, vi har en katt här som kommer från er som ska avlivas sa vettisen. Jaså, vem är det och varför då? Sa tjejen på katthemmet. Ägaren säger att hon inte går att ta i. Dessutom har hon bitit en person och sen har hon skurit sönder sig på en glasruta så hon blöder både på nosen, över ögat och på baktassen, sa vettisen. Vad heter katten frågade tjejen på Katthemmet. Dina, sa vettisen. 

Dina? Sa tjejen. Går inte att ta i ? Det måste ha hänt något. Hon är ju världens gosigaste katt, sa tjejen. Det tycker inte ägaren sa vettisen. Nähä, men det tycker vi. Sy ihop katten och kom hit med henne. Vi tar tillbaka henne. Här ska inte avlivas nån katt!

Jag blev så glad när jag hörde det, så jag visste inte vad jag skulle göra. Fast så tänkte jag att det gör nog ont om de ska sy ihop mig. Men innan jag visste ordet av hade jag somnat ifrån alltihop och vaknade inte förrän jag var tillbaka på katthemmet.

Där tog den snälla tjejen emot mig. Hon följde med mig till samma bur som jag bott i innan jag flyttade. Där hade hon gjort i ordning med dynor, mat, vatten och lite godis. Det var ganska sent på kvällen nu och tjejen skulle egentligen gått hem för dagen. Men hon väntade på mig. Sen gick hon ut och köpte nåt att äta till sig och så kom hon och satte sig i min bur så jag fick ligga nära henne länge, länge. Jag kände mig alldeles lugn igen.

Varje gång jag vaknade undrade jag om jag drömt alltihop, men den snälla tjejen smekte mig och sa att allt skulle bli bra.

Jag fortsätter berätta på söndag.

22 kommentarer:

  1. Heja tjejen på katthemmet och vettisen med! *klappar tassarna* Jamarns vilken tur att vettisen var en som kunde tänka ordentligt och kollade upp det hela. Mjau... Vi blir lite tårögda. *sniff*

    SvaraRadera
  2. Tur att du hamnade hos rätt veterinär! Så skönt att få höra en snäll och bekant röst och att du fick komma tillbaka till katthemmet och att den rara tjejen väntade på dig och var hos dig. Tröstbuff

    SvaraRadera
  3. Tänk vilken tur att vettisen ringde katthemmet först! Fast vi visste att det skulle gå bra blev vi så glada och rörda att vi fick torka ett par tårar när du berättar om den snälla tjejen och att hon satt hos dig hela kvällen. Hederstass och hedersmedalj till henne!
    *nosbuffar*

    ps
    Hoppas blogghjälpen får en trevlig resa!

    SvaraRadera
  4. Så skööönt att du kom till en vettig vettis!
    Vi undrar lite över vad din s.k matte hade gjort om någon sagt att hon skulle avlivas, när hon hörde på?
    Vi fattar inte att man kan säga så om oss katter. Dessutom när vi hör på!
    Tasskramar
    M & V

    SvaraRadera
  5. Tänk att det finns så bra stickisar!
    P U S T !!!

    Nu kan vi sova igen...

    SvaraRadera
  6. Blir alldeles tårögd när jag läser *snyft*
    MEN så skönt att du nu var i säkerhet!
    Kommer ihåg att det skrivits om dig tidigare i bloggen lilla söta Dina.
    Kul att lära känna dig :-)


    Ps. Skrev en kommentar här om dagen men den verkar ha försvunnit :-/

    SvaraRadera
  7. Jamarns vilken tur att den där Vettisen frågade var du kom ifrån och som ringde upp Södertälje Katthem , så att du fick komma dit igen !!

    SvaraRadera
  8. Jag blir så glad att jag nästan gråter att du hade turen att komma till en vettis med både hjärta och huvud, när nu din förra matte var utan båda delarna. Tack och lov att du fick leva vidare! *gladsvans*

    SvaraRadera
  9. Pust och stön, katter ska INTE avlivas om det inte finns ngn anledning, det ska du veta, Dina.
    Vilken tur att vettisen ville att du skulle komma tillbaka till katthemmet, heder åt henne.

    Nu kan vi sova lungt i natt iaf

    Lycka till på resan till Blogghjälpen!

    Tass Tass

    SvaraRadera
  10. Så skönt att du fick komma tillbaka. Hoppa så att ditt nästa hem blir jättebra utan dumma glasbitar!

    Nosgos

    SvaraRadera
  11. Usch och fräs vilka tvåbeningar du haft att göra med! Såna ska inte ha djur! Tur vetten var vettig och du kom tillbaka till Södertälje. Utan snälla tvåbeningar hade jag inte heller levt, när min gamla familj gick över Regnbågsbron

    SvaraRadera
  12. Sippo, jag hade verkligen tur i oturen som hamnade hos en vettis som kunde tänka lite längre än min matte.

    SvaraRadera
  13. Dui och Deco, tänk att hon väntade på mig och inte bara gick hem när arbetstiden var slut.

    SvaraRadera
  14. Alice, jag tror faktiskt jag ska göra en medalj och ge henne. Bra förslag.

    SvaraRadera
  15. Mozart och Vincent, om ingen hade ställt upp för mig hade jag säkert blivit avlivad.

    SvaraRadera
  16. Max och Måns, alla stickisar är ju inte bara dumma. Det finns de som gör vissa bra saker också.

    SvaraRadera
  17. KAttfamiljen, min bloggkompis Lilja som hade bloggen innan Madeleine, skrev lite om mig när jag kom tillbaka till katthemmet den där gången.

    SvaraRadera
  18. Kjelle Bus, man skulle ju önskat att det var matte som hade ringt istället.

    SvaraRadera
  19. Gustav, det var verkligen tur att jag kom till en tänkande varelse. Det finns så många som inte förstår nåt alls.

    SvaraRadera
  20. M, C; T, S, nä ingen katt skulle behöva avlivas om den inte var så sjuk så det inte gick att rädda den. I vissa länder är det till och med förbjudet för vettisar att avliva friska katter!

    SvaraRadera
  21. Nea, snart ska jag berätta mer om hur mitt liv varit hittills.

    SvaraRadera
  22. Pelle, vad glad jag blir över att höra att du fick en andra chans i livet. Det är så tråkigt när ens tvåbeningar går bort och ingen vill ta hand om oss katter.

    SvaraRadera

Katten Hanina på Södertälje Katthem berättar

Hej, det är Hanina på Södertälje Katthem. Nu har jag klarat av årsmötet. Det vara mycket jobb med det, men nu vet jag ju hur man gör. Bloggh...