Som jag berättade igår så låg vi under huset där vi gömt oss och väntade på mamma, men hon kom inte. Vi blev hungrigare och hungrigare och räddare och räddare. Vad kan ha hänt, sa Dallas till mig. Jag vet inte sa jag, men nåt måste hänt för mamma skulle aldrig överge oss frivilligt.
Från vår plats under huset såg vi att det lyste i ett litet, litet hus en bit därifrån. Människor gick fram till huset, stod där en stund, sen gick de igen. En människa som gick därifrån gick alldeles förbi oss där vi låg. Då såg vi att han tuggade på nåt. MAT, tänkte vi. Men mamma hade ju sagt att vi inte fick springa ut från vårt ställe ensamma.
Vi låg en lång stund och funderade hur vi skulle göra. Till slut var vi så hungriga så vi beslöt oss för att springa fram till huset för att se om det fanns nån mat där. Precis när vi kom fram släcktes ljuset i det lilla huset och dörren öppnades och två människor kom ut.
De fick syn på oss och en av de ropade, nä men så söta kattungar! Vi blev jätterädda och kröp ihop intill varandra. De gick fram mot oss, men vi höll oss undan. Det var precis sånt här som mamma varnat oss för, tänkte vi.
Jag berättar mer i morgon, men jag har också hälsningar från Madeleine. Ni kan läsa hennes blogg här:
Madeleine
Stackars er, förstår att magarna skrek för er. Men vad var det där lilla huset? *funderar* Kurr och burr.
SvaraRaderaSå eländigt att vänta på mamma som inte kom och bli hungrigare och hungrigare. Undrar också vad det där lilla huset är för något? och vart tog mamma vägen? Nosbuff
SvaraRaderaMen så jamarsjobbigt ni måste haft det, när inte eran mamma dök upp:(
SvaraRaderaDet däringa vita huset, vad var det för ngt?
Tasskram på er alla
Uschjam, så otäckt det måste varit för er. Jag ser framför mig hur ni kurar ihop intill varandra. *sniff*
SvaraRaderaTur att man vet att du är i säkerhet nu, annars hade jag nog inte vågat läsa. Det är så HEMSKT med alla stackars övergivna katter. Och ni, som bara var ungar....*morrhårsdarr*
SvaraRaderaUsch vad rädda och hungriga ni måste ha varit! Vi undrar så vart er mamma tagit vägen. *biter på klorna* Och vad var det där för hus? Jisses vad spännande det skall bli att få höra resten!
SvaraRadera*nosbuffar*
Åh så spinnande Dina !
SvaraRaderaJamar som Gustav att det är tur att man vet att du är i säkerhet nu , annars hade jag inte vågat läsa !!
Findus, Isak och Rasmus, har man inte fått mat på hela dagen blir man ju jättehungrig.
SvaraRaderaDui och Deco, det var ett riktigt elände för vi var ju både jamaroroliga och jamarhungriga på en gång.
SvaraRaderaM, C, T, S, snart ska jag berätta mer om det lilla huset.
SvaraRaderaSippo, ja det var verkligen tur att i hade varandra i alla fall.
SvaraRaderaGustav, jag hade ju inte kunnat berätta det här om jag inte var i säkerhet nu.
SvaraRaderaAlice, ni ska få svar på alla era frågor snart må ni tro.
SvaraRaderaKjelle Bus, fast nu är det inte farligt att läsa vidare.
SvaraRadera