Som de flesta andra bloggkatter före mig, så var början på mitt liv inget vidare. Jag och mina syskon föddes ute, eftersom mamma hade blivit utkastad från det hem hon hade. Mamma har berättat att det var väldigt svårt första tiden när vi var små. Dels för att det var ganska kallt ute, särskilt på nätterna, dels för att hon inte mådde så bra. Hon hade ju blivit utslängd mitt i vintern och var inte i så bra form när hon fick oss ungar.
Nu frös ju inte vi ungar så mycket eftersom mamma värmde oss, men vi kände ju att hon var orolig och frusen.
Mamma hade hittat ett ställe under en stor trappa där vi låg. Hon sa till oss att vi inte fick springa ut därifrån, för det fanns många människor där och långt från alla var snälla. Själv var hon ju tvungen att springa ut för hon måste ju ha mat. Det hände flera gånger att hon kom inrusande till oss med andan i halsen efter att nån kastat nåt på henne eller hade jagat henne.
En dag kom en människa och tittade under trappen och sa, men kära nån så många katter!
Jag berättar mer om henne i morgon.
Det är alltid lika jobbigt att läsa om att det finns så många dumma människor. Jag kan inte förstå hur de kan göra så hemska saker. Tur man vet att du har det bra nu i alla fall.
SvaraRaderaVad synd att du inte hittade länken hos Kjelle Bus, den är rätt långt ner, nedanför matbilderna. Såg att det finns en engelsk version inlagd nu också, men Tittis skratt i den svenska förhöjer verkligen stämningen. Hoppas du hittar den och får en glad inledning på helgen!
Jag håller med Gustav, det är jättejobbigt att veta hur hemska människor kan vara. Det är bra att du får sitta på Katthemmet och berätta vad du varit med om. På så sätt vet vi att du har det värsta bakom dig.
SvaraRadera*uppmuntrartass*
Åh jag vet precis hur din mamma kände sig, jag har också fött ungar ute. Det är hemskt så en del människor kan bete sig mot oss katter, jag blir alldeles ledsen när jag tänker på det. *morrhårsdarr* Skönt att veta att du är trygg på katthemmet nu.
SvaraRadera*nosbuffar*
Människor kan vara riktigt hemska, en del verkar inte ha något hjärta eller någon empati för andra levande varelser, inte bara katter. *fräs*
SvaraRaderaMatte säger att hon låter mig vara innekatt och inte tar ut mig i koppel för att jag ska slippa bli skrämd. Hon fick en klump i halsen av att läsa det här.
Vill så gärna veta mer om hur det gick för er, ni kom ju i säkerhet trots allt, eller hur?
Men en sak kan jag lova dig, det finns bra människor därute. Jag tror på att du en dag hittar din! *kurr*
Ja tänk att det finns så förfärligt många dumma människor i världen. Det är tur att det inte bara finns sådana utan att det finns jättebra 2-beningar också och säkerligen kommer du att få träffa någon som är DIN människa och som kommer att vara jättesnäll. Det ska bli intressant att få följa din berättelse. Din början här i livet var inte så bra, men jag hoppas att fortsättningen blir MYCKET bättre!
SvaraRaderaNosbuff
Kära Ross, din början verkar inte ha varit så rolig, MEN vi hoppas och tror att det kommer att gå bra för dig oxå, missevän.
SvaraRaderaDet finns trotts allt väldigt många snälla tvåbeningar oxå,
även om man inte först vill tro det,
så finns dom.
Det vet vi.
Vi håller tassar och tummar att du en vacker dag hittar din/a tvåbening/ar
Tasskram/
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
Åh, så modig er mamma var som var ute och letade mat åt er trots alla som faktiskt kunde vara dummisar i närheten. Men så är det kanske - man gör vad man måste för att rädda sina ungar? Vad vi däremot inte förstår, är hur man kan vara elak mot stackars djur. *ryser* Kurr och burr.
SvaraRaderaHej Ross! Ska bli spännande att lära känna dig. Tänk att din mamma hittade en någorlunda skyddad plats för er ändå. Men vi blir så &%¤#¤¤% arga på folk som är dumma mot katter. Vi förstår inte.Nu väntar vi på fortsättningen..Nosbuff
SvaraRaderaGustav, visst är det konstigt att det finns så många tokiga. Nu har vi i alla fall hittat länken och skrattat. Fast här på katthemmet var det inte så många katter som förstod vad som var så roligt. Inte jag heller, men blogghjälpen verkade ha kul.
SvaraRaderaAlice, du hade det nog ungefär som min mamma. Tur att ni båda var så duktiga på att ta tass om oss ungar, annars hade vi nog inte levt nu.
SvaraRaderaNikita, jag tror att många av oss som farit illa där ute mår bäst av att få vara inne. Blogghjälpen säger också att mina människor kommer rätt som det är. Hoppas det!
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, jag tror att det är många kattmammor som riskerar mycket för sin ungar. Vår mamma gjorde det i alla fall. Och ingen av oss förstår varför man är elak mot djur.
SvaraRaderaJenny, min början i livet var inte så bra. Tyvärr delar jag det ödet med många, många andra katter. Nu har jag det bra, men jag längtar väldigt mycket efter en egen människa att ta tass om.
SvaraRaderaDui och Deco, min mamma var jätteduktig på att ta tass om oss. Vi skulle inte haft en chans om inte hon gjort det.
SvaraRadera