När vi hade bott i vår nya bur ett tag, så började vi lite försiktigt våga nosa lite på de som kom in. Men om de sträckte fram handen för fort sprang vi och gömde oss. Då tyckte vi det var läskigt.
Så småningom märkte vi i alla fall att man kunde stanna kvar även om de tog på oss med handen. Till att börja med var vi ganska spända när det hände, men sedan började vi sakta, sakta tycka att det var lite mysigt att bli klappad.
Idag när blogghjälpen var inne i buren satt jag en stund i hennes knä. Hon talade med mig och sa att det inte var farligt alls och att ingen ville oss nåt illa.
När vi gosat klart fick vi godis! Det tyckte jag var jättebra.
Sen ska jag berätta att det lönar sig att skänka snälla tankar till kompisar som inte mår bra. Har nyss fått höra att Basco fått komma hem, att febern har gått ner och att han putsat sig. Han måste så klart bli av med den hemska lukten från vettisen. Vi hoppas han fortsätter piggna till och att han håller sig frisk nu.
Så härligt att du vågar gosa med blogghjälpen nu. Hon är ju så jättesnäll och hon gosade med Majsan och mej också när vi bodde på Södertälje katthem. Gos är bland det allra bästa som finns, tycker jag och när matte sitter och ser på TV och jag sitter i hennes knä så mår jag som en prinsessa! Majsan börjar också tycka om att gosa och ibland sitter vi båda i mattes knä på samma gång.
SvaraRaderaVisst är det underbart att Basco fått komma hem! Där ser man hur bra det är med att be till Skaparkatten.
Nosbuffar från Jenny, klosterkatt
Blogghjälpen är jättebra på att gosa. Gos är nästan det bästa som finns! Kanske att bus är bättre, eller gos... eller bus.. eller gos... Nä, det går nog inte att välja, jag tycker om båda lika mycket, gärna båda sakerna samtidigt. Spinntelepati och kurrhealing har oanade krafter! *kurr*
SvaraRadera*nosbuffar*
Snälla, fina händer är bland det bästa som finns! *kurrar belåtet* Visst måste man vänja sig så att det inte är för snabba rörelser i början, men sedan är det bara att njuta. Kurr och burr.
SvaraRaderaFörst gos och sedan godis, vilken bra blogghjälp ni har! Vilken tur att ni fått upptäcka att det finns snälla människor också. Jag har haft ännu mera tur, för jag har bara träffat snälla människor hela mitt liv. Hoppas att det blir så för er också resten av era liv!
SvaraRaderaGos är bland det bästa som finns! Skönt att du också börjar förstå det. Nosbuff
SvaraRaderaNär man väl märkt att det inte är farligt att gosa, så vill man nästan aldrig sluta, utan gosa vidare i all evighet.
SvaraRadera-Tindra
Jenny, jag börjar förstå att det är mysigt med gos, men ännu är jag inte helt övertygad. Fast det går bättre och bättre.
SvaraRaderaAlice, det är verkligen svårt att välja mellan gos och bus. Än så långe kanske jag lutar åt bus, men goset vinner terräng!
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, det är bra att jag får tips av andra katter som är mer vana vid gos. Jag tror jag kommer gilla att gosa jättemycket så småningom.
SvaraRaderaGustav, det låter som om du har haft det så som alla katter borde ha det. JAg hoppas också att jag hittar nån snäll tvåbening som bara vill mitt bästa.
SvaraRaderaDui och Deco, ja, men det känns så onödigt att jag måst slösa en massa tid på att vara rädd för att tvåbeningar gosar med mig.
SvaraRaderaSippo, är det verkligen så? Jag hoppas jag får uppleva det också snart.
SvaraRadera