Efter att jag berättade igår vad som hände blev jag så trött så jag somnade direkt. I morse tänkte jag fortsätta berätta exakt vad som hände efter det, men sen bestämde vi oss, blogghjälpen och jag, för att vi skulle hoppa över vissa detaljer och berätta om att vi plötsligt satt i en bur i bilen.
Vi var så klart rädda och undrade vad som skulle hända med oss nu. Vid den här tiden trodde vi inte det fanns snälla människor också, utan vi trodde alla såg på katter som nåt som man bara ville bli av med.
När bilen stannade bars vi ut. Vi försökte öppna dörren till buren och smita ut, men det gick inte. Istället bars vi in i ett hus. Där luktade det av andra katter. Vi undrade var vi hamnat. Mest rädd var jag att mamma och jag skulle skiljas åt.
Som tur var blev det inte så. Vi sattes i en stor bur. Allt var nytt och jätteläskigt. Men vi var tillsammans.
Vilken tur att du och mamma fick sitta tillsammans i alla fall. Det måste ju kännas skönt när man kommer till ett nytt ställe.
SvaraRaderaVad blev det av de andra katterna i reviret? *orolig*
SvaraRaderaTass från Imma, abbemissa.
Åh, vad mycket nytt som man blir orolig för. Även om vi gissar att ni nu fått komma till katthemmet och att där faktiskt är väldigt bra, är det ju inte lätt när man kommer som nyanländ, lite skygg misse. Skönt att mamma och du var tillsammans i alla fall. Kurr och burr.
SvaraRaderaPuh, så skönt att ni kom till katthemmet. Men det är klart det visste ni ju inte då.Nosbuff
SvaraRaderaVilken tur att du och din mamma fick vara tillsammans, för det är verkligen jamarläskigt att komma till ett nytt ställe! Men nu var ni iallafall hos snällisar. Vi undrar precis som klosterkatterna vad som hände med de andra missarna? Fick de följa med er?
SvaraRaderaJag tror att du och blogghjälpen gjorde rätt i att hoppa över vissa bitar, vi vågar inte ens föreställa oss hur de fick in er livrädda katter i burarna. *morrhårsdarr*
*nosbuffar*
Puh, det var skönt att slippa de hemska detaljerna. Nu vet man att ni är i säkerhet i alla fall! *pustar ut*
SvaraRaderaJamar oxå att det var skönt att inte veta hela historien.
SvaraRaderaskönt att ni finns på katthemmet nu iaf, du och din mamma.
Tassekramen till dig du fina katt
Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan
Va hemskt att tro att ingen människa vill ha en. Men tur att ni nu förstår att det finns snälla människor som vill er väl :-)
SvaraRaderaSkönt att du och mamma fick vara tillsammans. Stor tröst när allting annat är upp och ner.
Sippo, ja, jag tycker verkligen synd om de katter som kommer alldeles ensamma till ett nytt ställe. Stackars dom!
SvaraRaderaKlosterkatterna, jag vet inte, men några lyckades man skaffa andra hem till har jag hört.
SvaraRaderaFindus, Isak och Rasmus, det är jätteläskigt att komma till ett ställe man inte känner till. Om man vore en trycgg och modig katt är det väl inte så farligt, men det var ju inte vi.
SvaraRaderaDui och Deco, nä vi hade ju ingen aning om var vi hamnat. Vi var livrädda.
SvaraRaderaAlice, jag vet som sagt inte vad som hände alla de andra katterna, men jag vet att några fick nya hem, kanske alla. Jag hoppas det var så. Och ibland behöver man nog inte berätta alla detaljer för att läsarna ska förstå ungefär vad som hände.
SvaraRaderaGustav, ja nu är vi i säkerhet, så du kan vara lugn Gustav.
SvaraRaderaMimmi, Chicko, Tarzan, Sessan, ja här har vi det bra, även om vi så klart längtar efter ett eget hem.
SvaraRaderaKattfamiljen, hade de skilt på mamma och mig hade jag nog inte överlevt. Det tror jag inte i alla fall.
SvaraRaderaMatte och jag vågar inte tänka på de detaljer du har utelämnat. Och att sedan komma till ett vilt främmande ställe - om ni bara hade vetat att det äntligen skulle bli bra för er!
SvaraRaderaTur ni var tillsammans hela tiden.
Tassklappar
Frasse, nej det var nog bäst för alla våra kompisar att vi utelämnade detaljerna. Men vi hade tur som fick vara tillsammans i alla fall.
SvaraRadera